|
Här kan du dela med dig av dina tankar, dikter, bilder, musik...
skriv till Sofia Gustafson om du vill bidra med något eller vill veta mer
Av: Sanna Detlefsen
Min syster
Av: Sofia Gustafson
Till minne av min lillebror
Av: Emma Bengtsson
”Ett löfte är ett löfte”
du sa att vi ses någon dag igen
ett måste att lova mig en lögn?
ditt ansikte försvann i en vind
och jag blev ensam kvar i mitt hål.
i en liten kub av såpbubblevatten
har jag satt mig
tills ditt löfte har gått ut, tills du kommer igen
(ett löfte är ett löfte Vildängel)
i min bur av genomskinlig olycka har jag med mig en lapp
du och jag har våran kärlek nedskriven
(kommer inte snövit snart?)
men fast att jag fryser
ser jag solljus igenom det skimrande höljet
(jag håller i din hand när du sover Silverfisk)
du sa att vi ses någon dag igen
ett måste att lova mig en lögn?
ditt ansikte försvann i en vind
och jag blev ensam kvar i mitt hål.
i en liten kub av såpbubblevatten
har jag satt mig
tills ditt löfte har gått ut, tills du kommer igen
(ett löfte är ett löfte Vildängel)
i min bur av genomskinlig olycka har jag med mig en lapp
du och jag har våran kärlek nedskriven
(kommer inte snövit snart?)
men fast att jag fryser
ser jag solljus igenom det skimrande höljet
(jag håller i din hand när du sover Silverfisk)
”Caféglas fyllda av förhoppning”
Jag ser dig på min näthinna.
På natten ler du utanför mitt fönster.
Rädd för att vakna och mista dig igen.
håller i din hand, så hårt
Jag läste dina läppar,
men va rädd för lögner.
Orden sa dina känslor och sedan
la du tyngder på mitt bröst.
(jagorkarinteandas)
Lämnade mig kvar
utan adjö
(Lögnerna VA dina känslor men jag
känner mig förråd. Förlåt.)
Du ville flyga
flyga ifrån glassplitter efter
dina krossade caféglas
efter att förhoppningarna spillts ut.
”till Ida”
dina smala fingrar knöt en knut runt livets syreintag
men fortfarande kan jag känna dem smeka min kind.
din bruna fläck i ditt blå öga etsade av sig som en oljefläck i din själ och
nu har du satt ärr i mitt hjärta.
ditt skratt var så äkta ända in i sista ögonblicket av ditt liv men ändå
grät den lilla silverfisken i ditt bröst.
dina långa ben sprang jämte mig i vårvinden men ändå trippade du på ett
splittrat glasgolv
(oo. IDA)
”Det är dig jag andas för Lyckpiller”
är det så konstigt att jag trånar efter dina anetag då?!
”Kommer inte snövit snart?”
jag börjar tro att det inte finns något kvar att leva för.
allt jag kommer åt är ju din röst.
tjugoåtta ord av dig är allt jag har kvar.
(så nära men så långt bort)
älskade Silverfisk
trånade du efter en annan existens
som förvekligade sig i ett liv för mig,
utan dig?
för vem såg dina tårar och din levandes skepnad?
ingen tog hand om den snövitaängel som var gömd i en silverfisks medvetande.
du trotsade Newton med din själ
som tillslut blev förtryckt och stympat.
du var Snövit med en silverfisk som brännmärkning i själen men nu har Snövit
och Silverfisk tagit varandra i hand och gått till säng.
|
